Hem

Varför är ett respektfullt bemötande livsviktigt i vården?

Uppgifter
Skriven av Peter Roosdorp
Kategori: Övrigt
Träffar: 54

Bemötande inom vården handlar inte bara om vänlighet eller artighet – det kan vara skillnaden mellan liv och död. Ett respektfullt och lyhört bemötande är en grundpelare i god vård, men också något många patienter upplever som bristfälligt. I vissa fall leder det till att personer undviker vård, felbedöms eller inte får den hjälp de behöver i tid.

Maktobalansen mellan patient och vårdpersonal

Inom vården finns en tydlig maktobalans. Patienten är i beroendeställning – ofta sårbar, rädd eller i kris. Vårdpersonalen har kunskap, auktoritet och beslutsmakt. Hur denna makt används spelar stor roll. Ett respektfullt bemötande kan skapa trygghet och tillit. Ett respektlöst bemötande kan leda till tystnad, skam eller att patienter inte vågar säga ifrån, trots att något är fel.

När bemötandet brister

Exempel på bristande bemötande:

  • Patienten upplever sig ifrågasatt eller misstrodd.

  • Vårdgivare förminskar symtom eller erfarenheter.

  • Beslut fattas över huvudet på patienten, utan delaktighet.

  • Patienter med psykisk ohälsa eller neuropsykiatriska diagnoser matas med fördomar.

  • Kroppsspråk, tonfall eller kommentarer får patienten att känna sig obekväm eller ovälkommen.

Sådana situationer kan göra att patienter drar sig undan, inte söker vård igen eller inte vågar berätta allt som är viktigt.

Förtroende påverkar vårdresultat

Studier visar att förtroende för vårdgivaren hänger samman med bättre vårdresultat. Patienter som känner sig lyssnade på följer behandlingar bättre, vågar vara ärliga, söker vård i tid och återkommer vid behov.

Enligt en rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys uppger nästan en av fyra patienter att de inte blivit tillräckligt lyssnade på i vården.

Källa: "Vad tycker de äldre om äldreomsorgen?" (Vård- och omsorgsanalys, 2022)
https://www.vardanalys.se/rapporter/vad-tycker-de-aldre-om-aldreomsorgen-2022/

Bemötande och suicidrisk

För personer med psykisk ohälsa kan bemötandet vara avgörande för överlevnad. En patient som försökt ta sitt liv eller lider av självmordstankar behöver trygghet, inte misstro. Om patienten inte känner sig hörd ökar risken att denne inte söker hjälp igen – med potentiellt dödlig utgång.

En svensk studie från 2023 visar att negativa erfarenheter av psykiatrin ofta är en bidragande orsak till att personer med självmordstankar drar sig undan vård.

Källa: "Patienters erfarenheter av vård vid självmordsrisk" (Karolinska Institutet, 2023)
https://ki.se/forskning/patienters-erfarenheter-av-vard-vid-sjalvmordsrisk

Rätten till respekt – lagligt stöd

I Hälso- och sjukvårdslagen står det tydligt att:

“Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.”
(Hälso- och sjukvårdslagen 2017:30, 5 kap. 1 §)

Det är alltså inte valfritt att bemöta patienter med respekt – det är en lagstadgad skyldighet.

Sammanfattning

  • Ett respektfullt bemötande är centralt för god vård.

  • Bristande bemötande kan leda till vårdskador, utebliven vård eller försämrat mående.

  • Förtroende och trygghet i vården räddar liv – särskilt vid psykisk ohälsa.

  • Vården har både etiskt och juridiskt ansvar att bemöta patienter med respekt.

ADHD/ADD behandling och missbruk: Vad säger riktlinjerna – och vad säger lagen?

Uppgifter
Skriven av Peter Roosdorp
Kategori: Vården
Träffar: 93

Behandling av ADHD eller ADD är ofta komplex, särskilt när det finns en samtidig problematik med missbruk eller självmedicinering. Men det är viktigt att både patienter och vårdpersonal förstår vad som faktiskt gäller enligt gällande riktlinjer, lagar och etiska principer.

Vad säger de nationella riktlinjerna?

De nationella riktlinjerna för ADHD och autism från Socialstyrelsen (2024) slår fast:

"Urinprov ska endast användas vid misstanke om missbruk."

Detta syftar i första hand på missbruk av ADHD-läkemedel, men begränsningen är mer generell. Det innebär att vården inte får använda urinprover som rutin eller krav för att få påbörja behandling. Vården måste ha en konkret och medicinskt motiverad misstanke för att urinprov ska tas. Be att få den motiveringen skriftlig om vården ber om urinprover på oskäliga grunder. 

Att neka vård eller medicinering på grund av att en person använt exempelvis cannabis, amfetamin eller andra substanser utan att det finns en aktuell medicinsk risk är inte förenligt med dessa riktlinjer.

Vad händer om man inte vill lämna urinprov?

Om du som patient tackar nej till att lämna urinprov har vården inte rätt att neka dig vård eller behandling utan att det finns en tydlig medicinsk motivering.

  • Urinprov får endast begäras vid misstanke om missbruk som påverkar behandlingen.

  • Du har rätt att få veta på vilken medicinsk grund urinprov begärs.

  • Du har rätt att tacka nej, särskilt om det inte finns aktuell problematik eller risk.

  • Vården får inte använda din vägran som ensam grund för att neka behandling.

Begär alltid att få motiveringen skriftligt om urinprov krävs. Dokumentera beslut och överväg att anmäla till IVO om du upplever att du blivit nekad vård utan saklig grund.

Vård ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet

Enligt Patientsäkerhetslagen (2010:659) och Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska all vård:

  • bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet

  • ges på lika villkor

  • vara individuellt anpassad efter patientens behov

Vårdbeslut får inte styras av moraliska bedömningar eller interna policys. En patients bruk eller tidigare bruk av substanser – särskilt substanser som är lagliga i andra länder – får inte ensamt ligga till grund för avslag på behandling.

Det är heller inte sjukvårdens uppgift att utöva kontrollfunktion för att säkerställa efterlevnad av narkotikalagstiftning. Vårdens roll är att behandla sjukdom, inte att fördöma livsstilsval.

Missbruk är inte en vårdvägran

Sverige har ingen juridisk distinktion mellan "bruk" och "missbruk" i drogfrågor – allt olagligt bruk betraktas i praktiken som missbruk. Men enligt Socialstyrelsen är missbruk och beroende i sig en sjukdom som ska bemötas med vård – inte vårdvägran.

Samsjuklighet är vanligt. Många personer med ADHD självmedicinerar, till exempel med amfetamin, i brist på fungerande hjälp. Att neka dessa personer korrekt behandling skapar bara större problem, både för individen och för samhället.

Varning för missbruk av urinprov i vårdens beslutsfattande

Ett konkret exempel är psykiatriska mottagningen i Söderhamn, där urinprover ofta används som beslutsunderlag. Flera patienter vittnar om att de blivit nekade hjälp efter att ha testat positivt för cannabis eller andra ämnen, även om det rört sig om enstaka tillfällen eller låga spårhalter.

Att erkänna att man använt något som vården kan uppfatta som "drog" kan i vissa fall leda till att man får en missbruksstämpel, vilket i sin tur används för att motivera utebliven behandling. Det riskerar att förstärka måendet, förvärra samsjuklighet och ytterligare försena hjälp.

Vad ska göras?

  • Kräv att vården följer de nationella riktlinjerna.

  • Fråga alltid om medicinska grunder för beslut. Du har rätt till att få denna information skriftligt om du ber om det. 

  • Dokumentera kontakt och begär journal. Spela in möten och besök med mobilen.

  • Vid behov: Anmäl till IVO (Inspektionen för vård och omsorg).

Källor och referenser:

 

När vården frångår riktlinjerna: Konsekvenser för förtroendet och patientsäkerheten

Uppgifter
Skriven av Peter Roosdorp
Kategori: Vården
Träffar: 68

Svensk hälso- och sjukvård är lagstyrd. Det är inte valfritt för en vårdgivare att följa riktlinjer, lagar eller patientsäkerhetsprinciper – det är en grundläggande skyldighet. Ändå förekommer det att vårdgivare tillämpar interna policys eller "egna regler" som går emot Socialstyrelsens rekommendationer, vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta riskerar inte bara patientens hälsa – det undergräver hela förtroendet för vårdsystemet.

Riktlinjer är inte förslag – de är skyddsnät

Riktlinjer från myndigheter som Socialstyrelsen, Läkemedelsverket eller Folkhälsomyndigheten bygger på vetenskap, klinisk evidens och etiska överväganden. De finns till för att säkerställa att vård ges jämlikt, patientsäkert och med hög kvalitet – oavsett vem du är eller var du bor.

När en vårdgivare åsidosätter dessa riktlinjer med hänvisning till interna policies, undermineras hela syftet. Det innebär i praktiken att patienter får olika vård beroende på vilken region, klinik eller läkare de råkar hamna hos – trots att vården ska vara likvärdig enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL).

När regler ersätts av godtycke

Det händer att vårdpersonal hänvisar till "husets policy", "etiska överväganden" eller "eget medicinskt ansvar" när de väljer att inte följa riktlinjer. Men även det medicinska ansvaret är reglerat. Det är inte en fribiljett för att frångå vetenskap och beprövad erfarenhet. Om beslut grundas mer på ideologi, rädsla eller organisatoriska intressen än på patientens behov, är det vården som sviker sitt uppdrag – inte patienten som är "besvärlig".

När förtroendet går förlorat

Förtroendet för vården är avgörande – särskilt inom psykiatri och kronisk sjukvård, där behandling ofta kräver långvarig kontakt och ömsesidigt samarbete. När patienter gång på gång bemöts med misstro, brist på lyssnande, eller avvisas med hänvisning till policy istället för medicinska skäl, försvinner tilliten. Och utan tillit söker man inte hjälp – eller gör det för sent.

Detta kan leda till förvärrad sjukdomsbild, psykisk ohälsa, självmordstankar eller fysiska skador som hade kunnat förebyggas. Det påverkar inte bara individen, utan även samhället i form av ökade kostnader, sjukskrivningar och förlorad arbetsförmåga.

Konsekvenser av att följa policy före riktlinjer: exempel

Det finns många dokumenterade fall där intern policy stått över patientens behov:

  • En patient med ADHD nekas behandling med centralstimulantia eftersom kliniken infört en egen regel att "ett tidigare beroende innebär livslång kontraindikation", trots att Socialstyrelsens riktlinjer föreskriver individuell bedömning.

  • En person med PTSD och svår ångest nekas bensodiazepiner i akut kris för att mottagningen tillämpar "nollförskrivning", oavsett tillståndets allvar.

  • En patient som inte passerar ett godtyckligt urinscreeningskrav förlorar sin behandling, även om provet inte visar påverkan, vilket går emot vetenskaplig praxis.

Gemensamt i dessa fall är att bedömningen inte grundas på medicinska faktorer – utan på policy. Det är inte bara en fråga om etik – det kan vara ett lagbrott.

Patientlagen: en rättighet till delaktighet och individuell bedömning

Patientlagen (2014:821) ger varje patient rätt till information, samtycke, delaktighet och en individuellt anpassad vård. Vården ska utformas i samråd med patienten. Det innebär att vården inte får fatta generella beslut som går emot den enskilda individens behov, särskilt inte om det saknas medicinskt underlag för att neka behandling.

Enligt 5 kap. 1 § i patientlagen:
“Patienten ska få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd, de metoder som finns för undersökning, vård och behandling samt om de hjälpmedel som finns.”
Att neka vård utan att redovisa vetenskapliga grunder eller att ersätta individuell bedömning med intern policy är ett direkt brott mot lagen.

Vårdens ansvar – inte patientens börda

Det är vården som bär ansvaret för att följa regelverk. Det är inte upp till patienten att "överbevisa" vårdpersonal med paragrafer, riktlinjer och forskningsartiklar – även om många i desperation försöker göra just det. Vården får inte välja bort skyldigheter med hänvisning till interna tolkningar. Det är systemfel som i värsta fall leder till vårdskador.

Källor och referenser

Huvudmeny

Logga in

Sök

Artiklar

Besökare

Vi har 382 gäster och 20 medlemmar online